10 saker din kille gör i smyg

Får en porröverdos
Porr är för män vad skor är för kvinnor. Det är inte bara konsumtion, utan även meditation. Det är inte det att han inte tänder på dig. Så när du försvinner från lägenheten i sex timmar är det som att sätta 20 tårtor framför en labrador. Han somnar med The ultimate MILF-hunter på tv:n och klär sedan av er 56-åriga granne med blicken medan han tänder av. Det är normalt. För att travestera Marilyn Manson: "I don´t like the porn but the porn likes me".


Headbangar till Guns N´ Roses
Han må ha klippt sig. Han må ha skaffat sig ett jobb. Men att whiplashskaka huvudet som en ponny med adhd är för honom fortfarande den högsta formen av att uppskatta musik. Just då är allt gräs grönt, alla flickor är söta och "Paradise city" är ungefär bästa låten ever! 

Äter naken
Det är inget sexuellt. Det är bara en känsla av frihet. Det är svårt att förklara, men ni borde verkligen prova. En vanlig pizza blir liksom aldrig lika god som en nakenpizza. Det bästa är att man inte ens behöver lägga kläderna i tvätten efteråt, man kan bara ställa sig i duschen.

Spelar rollspel
Nej, faktiskt inte den sexiga sorten eller den nästan halvcoola tv-spelssorten. När han säger "Grabbarna kom över och kollade på fotboll och drack bärs" så betyder det att en högläste ur en "Drakar och Demoner"-expansion medan övriga slog med åttakantiga tärningar, låtsades att de var alver och kallade varandra saker som "Lamalas Drakdödaren". Det förklarar varför han kallade er bil för "mystisk stålhäst" och hotade parkeringsvakten efter att ni sett "Sagan om konungens återkomst".

Han blir full och spelar gitarr
I vår värld är vi en form av korsning mellan Winnerbäcks texter och James Blunts melodier. I verkligheten är vi förstås närmare den där harmynta tanten som luktar mögel och gula Blend, som spelar dragspel i tunnelbanan. Men du kan lita på att din pojkvän bara är en hemmastudio ifrån att ge dig sina "hemliga sånger om kärlek" på cd i julklapp. Håll det där i minnet varje gång ni ska på fest: Alkohol och gitarrer – de får aldrig vistas i samma rum.

Försöker flytta saker med tankekraft
"Det där saltkaret r-ö-r-d-e  sig! Eller, alltså det kanske inte flyttade sig men liksom lyfte lite, vibrerade, och sedan liksom landade det igen. På exakt samma ställe. Jag börjar få kläm på det här nu!".

Gråter till "Rember the titans"
Män får inte så många chanser att gråta här i livet. Ni friar inte till oss, vi bryr oss oftast inte ett skit om vad den där irländska snubben i "PS. I love you" skriver i sina förbannade brev och vi ser inte döda sälar så mycket som mord som vi ser dem som päls. Sportfilmer är vår enda tårventil. Det är ett lag, de förlorar, de börjar vinna, deras tränare håller ett tal om "ödet" och "the team" och vi drömmer bara om att få göra något ihop med 20 andra killar som verkligen räknas!

Har låtsasslagsmål
Grottmänniskorna hade en instinktiv känsla för våld, vilket var effektivt till exempel i krig eller när främmande mammutar kom in i ens grotta. Den instinkten finns kvar. Så vi slåss med våra manliga vänner. Fast i slow motion. Det är inget skämt. Vi kan hålla på hur länge som helst. Vi har ljudeffekter också. "Äru me nurå? Aaa!" Och efter någon timme råkar Matte slå Krille på riktigt och sedan enas vi om att aldrig, aldrig berätta det hänt för våra flickvänner.

Friterar saker
Inte för att vi gillar matlagning. Men vi gillar ju flott, fräsande ljud och saker som bubblar. Och kan man verkligen sätta ett pris på glädjen i att få kapsla in griskött, ost och snickersglass i ett skal av härdat fett och snabba kolhydrater? Vi säger "Nej!".

Hittar på nya sporter
Kastrullpingis. Tvättkorgsbasket. Ninjagolf. Ja, jag veeet vad du tänker, han kan inte hitta på något mer fantasifullt än en parfymflaska och ett presentkort på massage när du fyller år men han kan rita upp ett komplett jävla regelverk förr åttapersoners "karatefrisbee"? Vad ska jag säga? Livet är orättvist. Killars kreativitet är selektiv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0